Hi

I´m Anna and I´m the founder of All my delight.


I´v been in love in these jewelrys since 2013 and love them even more today.
My journey with these jewelry started back then and have been going on since.

I´v seen the eyes of joy in so many women faces who understand the beauty and ceativity who comes along these jewelrys, and today I´m proud to present this new updated webshop with all new charms and lockets for your joy and happiness.

Our goal is to inspire you all to let the words "The best is yet to come" sink deep into you heart and help you get strength if you are burden, love if you feel lonely and to believe in a bright future. A future where everything is possible. A future who beholds all your dreams and longings.

My dear friends
Truly. . . . . . . The best is yet to come!
 

Att hitta tillbaka från utbrändhet är ingen självklarhet. När allt är mörkt så är det svårt att hitta tillbaka. För väldigt många är det t o m omöjligt.
Många jag läser om och talar med hittar aldrig tillbaka. Deras berg är för stort. Den mänskliga hjälp som finns att tillgå räcker inte till.
Det gör nästan ont när jag tänker på det för jag vet hur det känns. Hur det känns att ha mött väggen. Mött den och slagit in i den så hårt att man bara ligger och undrar om man någonsin kommer att bli normal igen.
 
Min väg mot väggen började när jag arbetade med ett projekt som webbansvarig på en klinik på sjukhuset där jag arbetade.
Jag arbetade natt och samtidigt förväntades jag klara av att bygga upp en ca 20 sidor stor hemsida med information som skulle vända sig mot föräldrar som hade svårt sjuka barn.
 
Till min hjälp fanns ingen, absolut ingen. Jag frågade visserligen aldrig om hjälp heller för den delen. Antingen är det för att jag tillhör den generationen eller så ville jag helt enkelt klara av det själv. Bevisa för någon.
 
Jag var ensamstående mamma, nyskild, nedbruten ensam och förvirrad.
Jag gjorde misstaget att släppa in en person i mitt liv som inte var bra för mig.
 
Omdömet var nedsatt. Jag var liten och värdelös. Eller åtminstone kände jag mig så. Kämpade med att klara uppgiften som ensamstående med dålig ekonomi och vetskapen att jag inte dugt till som medmänniska. Inte vacker nog, inte bra nog.
 
När jag var som mest nedslagen i min förvirring av både egna misstag men även andras kränkningar dök det upp en man som kysste marken jag gick på, men som så småningom slog ner mig ännu djupare än jag trodde var möjligt.
 
 
Han visste vilka knappar han skulle trycka på för att bryta ner mig.
Tillsammans med mitt dubbelarbete, ensamstående och nedbruten av en labil person så blir jag gravid. Och jag började tro på lögnerna om mig.
 
Jag var på väg mot en stor fet vägg för första gången.
 
Ensamstående, gravid utbränd....fantastisk kombination tänkte jag!
 
Jag hämtade mig efter en längre tids sjukskrivning och var på banan igen, men bara nästan.
Orken var en färskvara. Blev lätt trött i sociala sammanhang och orkade bara umgås kortare stunder tills jag var tvungen att gå och lägga mig.
 
Jag gifte om mig när min son var två år. Började arbeta som chef, lämnad av min man….utbränd igen.
Där stod jag ensam igen och skulle försöka lappa ihop delarna av mig själv. Orken tog slut ännu fortare.
Min tro på Gud var mitt ankare. Utan den hade jag inte klarat det. Jag hade vänner men avskilde mig lite för att orken inte fanns så jag kände mig väldigt ensam i kampen om att vara ensamstående med 3 barn utbränd och jag undrade hur blir det nu? Hur skall jag lyckas vända det här?
 
Att min man lämnade mig blev inte så tungt som jag först trodde. Blasé av smärtan och den ständiga uppförsbacken i livet så tyckte jag att saker kan ju ändå inte bli värre nu.
Att be var en självklarhet och jag bestämde mig för att börja tacka för sådant jag inte hade när jag hade bett om att få det. Galet tänker många men faktiskt en himmelsk sann ekvation.  Då dröjde det inte. Snart började mina böner bli besvarade.
 
Jag hade legat i min säng och spelat candy crush för att stilla min ångest när jag säger högt till mig själv:  Det här går ju inte! Jag kan ju inte ligga här och bygga upp mitt liv! Gud ge mig något som gör att allt vänder! Och så tackade jag,
och gick över till Instagram istället:)
 
Så där låg jag och bläddrade bland bilder och då kom det bara! " Det här ger jag dig"
 
Jag fick se en bild på ett smycke som jag fastnade för så till den milda grad att jag började söka alla bilder som fanns på smyckena. Det var ett amerikanskt företag som sålde dessa smycken genom direktförsäljning.
Min iver att få veta mer gav mig livslust och faktiskt energi. Jag låg där i sängen och skrev till företaget i USA om att jag var intresserad av att sälja smyckena i Sverige. Fick svar dagen efter att dom expanderade så kraftigt i USA att dom inte hann med Europa just nu.
Jag tänkte: Då gör jag det själv då!
 
Jag sökte efter leverantörer och fabriker och låg och funderade och byggde upp mitt företag i huvudet fast jag fortfarande låg i sängen, utbränd. Sakta, sakta började energin fyllas på och jag kunde börja beställa hem smycken och jag började sen skapa mitt företag på riktigt. Allt var klart i huvudet, nu skulle det ske i den verkliga världen. Det gav mig glädje som inte tog slut. Mitt kreativa sinne fick näring. Jag visste att det var möjligt. Hade en tro på att det var möjligt. Bli normal.
 
Det blev min rehabilitering! Mitt sätt att återvända relativt snabbt från min utbrändhet. Det har varit tungt och svårt men blicken är fast. Jag har under vägen tvingats ta många pauser men vet att jag är på rätt väg. Jag har en dröm. Jag har ett mål att sträcka mig mot. Tack Gud för min resa!
 
Nu är jag iallafall nästan normal. Så normal som jag behöver vara. Så mycket ork som jag behöver för att kunna fungera någorlunda normal. Och det räcker. Räcker för mig.
 
Det var min historia….vad är din?






 

Läs hela inlägget »